Välkomna till Falu Stadsbibliotek i kväll kl 19!

Jag: ”Open Air, låter som en golftävling.”
Heavy: ”Open Air är ett jättestort begrepp i metalvärlden.”
Jag: ”Åhå.”

Tyckandet börjar ca 8 minuter in i programmet.

BF4 posters and red carpet at the entrance

Now, I must say that everything I heard the about the campaign to that point was that it sucked. Very linear, basically a standard b-action movie split up with gaming sessions where you shoot and, on occasion, are forced to press E or Q or whatever the computer tells you to press in order to get things done, and hardly any choices except for what weapon you pick up. But hey, I can watch movies like GI Joe or The Expendables and enjoy the steaming action and macho oneliners, I could probably enjoy this campaign.

So I started to play. And, well, it was everything I heard it would be. And I was able to enjoy it nevertheless. I never had time to finish before the event but I will – I want to know how it all ends. There is of course little reason to do a replay, like I tend to do on roleplaying games I tried out, but if I want a quick boost of testosterone that doesn’t require much brain activity, I know where to find it. However, I really liked the environments, the sound picture, the movement animation, (I’ll leave faces out of this, I am yet to see a realistic computer animated face that I can fully accept), and usually sequels in gaming industry rarely suck as much as movie sequels do, so I ended up pretty curious about Battlefield 4 after all.

I was happy to see that EA/DICE decided to show some of the single player campaign at the event – I’m not doing multiplayer or co-op, and I have no plans to do so in the future; I stick to my beloved rpg:s and mmorpg:s. This of course agitated half the internet since people were very concerned about the single player focus: would there not be any multiplayer or co-op at all!? Of course there will be. But you see, EA/DICE is a gaming company and gaming companies usually have a PR-plan. That includes showing off the true goodies last, and not first. Be patient, my dears.

What we were shown at the Skandia Theatre in Stockholm, was 17 minutes of gameplay in the campaign. It was very much like a movie. A very good movie. Now, this was only the intro of course, and intros are usually less filled with choices than the real game. Still, I liked what I saw. An engaging and touching story of a military squad finding itself getting deeper and deeper into hell while trying desperately to keep alive. I really want to play that game. Or, should I say that I really want to play that movie?

Game director Stefan Strandberg talked about this single player campaign, that they had listened to the critic voices of Battlefield 3 and worked hard on letting the player play their game, not EA/DICE:s. What you do will have consequences, you will be able to choose between strategies in combat, you will be the centre of the drama. The team are the underdogs from start, the player’s character go from follower to leader, the world is limited from start but then grows – everything to make the player get to know and like the squad and their character, which obviously is crucial in a single player game. I still don’t expect Battlefield 4 to give me a campaign where I decide completely where my character goes (after all, it is first and most a multiplayer/co-op game and not an rpg) but it seems promising that you are not bound to do exactly what the computer tells you. And even so, the intro here shows a glimpse of a story that I really want to experience to the end.

Afterparty at Café Opera

One of the Twitter discussions that occured was that of why you can’t choose a female character in multiplayer. One might think that’s an easy thing to do – especially with this Frostbite 3 engine that is said to be able to do anything within the developers imagination –  just create a soldier in the shape of a woman and put it there now as people are calling for it. However, a female character would need it’s own motion capture, design, coding, you name it, and it would be yet another character model to fit into the code, which takes time and – money. Because money speaks. It’s not worth building a female character into the game if noone wants to play as one. And surveys, according to Nordic community manager Lion Martinez, doesn’t show any particular interest in female character options. Now, that makes me wonder how and where those surveys have been made, since I know there’s many more female players in FPS/co-op/multiplayer games than people think who might want female characters to play with (also, there’s a number of male players who like to play female characters as well), but all right. There won’t any female characters to be played be in Battlefield 4, so all we can do now is to let our voices be heard elsewhere, preferably at gaming studios who are still planning their next great adventure.

As for the graphics and design of the game, I wasn’t very impressed by the lipsync and face animations (someone said it was due to computer-to-screen delay or something like that) but then again, I’m rather picky with realistic computer generated faces. Still, that doesn’t mean I can’t believe the characters and their story. The environments and animations however were even more crisp and delightful than those in Battlefield 3. Art director Gustav Tilleby talked about style and tone: the style, the aesthetics, should be as a car commercial – inviting and desireable, whereas the tone, the emotion, should be aggressive and dangerous. And the dazzling sun beams falling on the broken buildings and rusty debris shows that the art compartment seems to have succeeded.

Battlefield 4 is released this fall. Visit the Battlefield site here. Watch the trailer below.

Sandvikens Symfoniorkester gav i helgen konserten ”TV-spelshjältar och filmmusik” och det kunde jag förstås inte missa. Med SCORE-konserten i Falun i färskt minne såg jag fram emot ännu ett par knappa timmars njutande och blev inte besviken. Under ledning av dirigent Ulf Wadenbrandt framfördes en blandning mestadels kända men också några mindre kända stycken från spel- och filmhistorien. Mungiporna for upp på tio i två när orkestern framför de gamla godbitarna från Legend of Zelda, Super Mario Bros och Tetris, medan tankarna vandrade en smula under styckena från Schindler’s list och Gudfadern. De senare två är förstås mer renodlad filmmusik, som ju egentligen är ett komplement till bilden snarare än ett fristående verk (och så är jag förstås en sådan person som trivs bättre med musik som inte fladdrar så mycket vad gäller både takt och melodi som illustrerande filmmusik ofta gör).

Bottennappet var faktiskt finalen, då orkestern körde ett ”extranummer” i form av en repris på Tetris-temat. Det enda som tillkom var ett bildspel gjort av elever på estetiska programmet i Sandviken. Behjärtansvärt initiativ förstås, och nyttigt för eleverna att få medverka i skarpa produktioner (de hade till exempel satt ljuset och ljudet) men det här bildspelet var pinsamt undermåligt. Jag väntade förgäves på kopplingen till konsertprogrammet, men det enda jag fick var en serie bilder på katter, hundar, och en och annan kyckling, lagda efter varandra utan att ens piffats till med snygga övergångar (för att nu inte tala om bildrättigheter, för de där bilderna kan jag aldrig tro att eleven i fråga tagit själv…). Men dirigent Wadenbrandt fick ändå igång lite klapplekar och taktupptrappning, så det mesta är förlåtet.

Här, liksom på SCORE-konserten i Falun, var det i princip fullsatt och i publiken fanns nästan alla åldrar representerade, gamers i jeans och tröja med obskyrt tryck satt sida vid sida med uppiffade damer och herrar 50+, och stämningen var möjligen något dämpad men ändå på topp. Det var roligt att höra jublet när mer kända stycken presenterades, och minst lika roligt att vara en av de enligt Wadenbrandt fyra personer i salongen som hade spelat Little Nemo: The dream master (NES-spel, läs om det här). Wadenbrandt berättade som sig bör lite kuriosa om styckena som framfördes, som att bitarna ur filmen Yellow Submarine är rena moderniteter för orkestern som annars spelar musik från till exempel 1700-talet, och att de får jobba ordentligt i det sista av de tre Star Wars I-styckena som framfördes.

Det var också kul att få möta så olika musikaliska variationer. Många filmer har som jag skrev tidigare en mer illustrerande musik snarare än musik som står ut. John Williams (Star Wars m fl) brukar få till fina kombinationer av just detta, med sin bombastiska lekfullhet och tydliga teman. TV-spelsmusiken är mer tydligt avgränsad i sina melodispår och ska förstås dessutom gå att loopa, så den kan gå om och om igen ända tills man spelat klart banan som musiken hör till. Super Mario-musikens mångsidighet blir extra tydlig när orkestern inleder med det klassiska temat för att sedan dra den knäppa och smäktande wienervalsen som förekommer i undervattensvärlden. Största överraskningen för mig är temat från Angry Birds – ett spel som jag mest sett min son och min mor spela men aldrig hört soundtracket till – så jävla bra (ursäkta språket) och en fantastisk orkesterversion! Mest ryser jag förstås under för mig numer ryggmärgsbaserade teman från World of Warcraft och Legend of Zelda, och självklart temat från Pirates of the Caribbean, eftersom det är Hans Zimmer (de nya Batman-filmerna, The Rock m fl) som skrivit den, och Zimmer levererar alltid fantastiska teman och arrangemang med underliggande hjärtrytmer och omslutande stråkar. Älskar’t!

Sammanfattningsvis en synnerligen härlig spel- och filmkonsert med Sandvikens symfoniorkester alltså, och jag hoppas på fler!

Fotnot: Sök på ”TV-spelshjältar och filmmusik” på Spotify så har jag satt ihop en lista på de flesta av verken som framfördes på konserten (med reservation för felaktigheter/variationer).

Creative Innovations Club är en fristående fortsättning på workshopserien The Sky Is The Limit som Magasinet och KKN drev hösten 2011. Nu planerar CIC-nätverket att starta upp igen och bjuder in till en träff på Magasinet den 14/3.

Jesper Wallerborg på United Power föreläser om kreativ marknadsföring och sedan tar vi en diskussion om hur vi ska arbeta vidare med nätverket i framtiden. Region Dalarna tillsammans med Magasinet bjuder på entrén och fika finns att köpa på plats.

Är du en passionerad kreatör som vill utbyta idéer och initiera projekt med andra vildhjärnor missa inte att anmäla dig till annika(a)frokenkumlin.se snarast!

Välkommen önskar

Annika Kumlin & Maria Myhr

Och i morse var det dags för nästa inhopp när Klassisk morgon i P2 hade önsketimme och tv-spelsmusiktema, och förhörde sig lite om min upplevelse av musik i spel och datorspelskonserten Score för ett par veckor sedan. Ca 22 minuter in i programmet är jag med, och runtomkring spelas datorspelsmusik från bl a Battlefield, World of Warcraft och Mass Effect 3! Hela låtlistan hittar du här, och

Länkar: Nöjestyckarna och P2 Klassisk morgon.

Kommande vecka ska jag jobba som runner på en tv-inspelning i Ludvika. Runnern är den som kör bil hit och dit med olika last – skådespelare, prylar, käk och liknande. Har jag tur får jag lite glimtar av själva inspelningsarbetet också. Och hursomhelst ska det bli spännande att få jobba på en riktig inspelning.

Tre biobesök har det blivit sedan sist,  Ego, Les Miserables och Äta sova dö, och samtliga har jag recenserat på Gamern och cineasten.

*Bäsigt betyder besvärligt på härjedalska.